pusspuss
Från underbara människor, underbara Sanna och Linn. Världens finaste. Jag känner så mycket kärlek. Vill helst bara kramas. Eller fnissa. Tänk vilken glädje ett litet fniss kan ge. Ett leende. Att kunna skratta åt småsaker. Små, små saker. Att kunna känna att man kan säga vad som helst. Aldrig behöva känna sig konstig. Att sitta på en buss sen i ensamhet och le ut i tomma luften. Le åt vackra människor. Vackra och underbara människor som vill vara vän med MIG. Tänk att de finns alldeles nära mig. Vill vara med mig. Tycker jag är viktig. Lyssnar på mig. Skrattar med mig. Ringer mig. Tänk. Tänk vilken tur jag har. Sån himla himla tur.
Och detta är från djupet av mitt hjärta :)
Nu ska jag försöka vara i denna känsla. Vara här. Bara vara här. Andas lungt.
Puss och kram gonatt.
hej sommar
Kände att det var läge för ett blogginlägg. Var ju ett tag sedan.
Jag har tagit årets första dopp! Även årets första bad! Igår ett litet dopp i älven, Klarälven, Sveriges kallaste älv enligt Marina. 30 maj. Ganska bra. Nog för att jag varit bättre. Men ändå. Det var kallt, skönt (eller försöker jag bara inbilla mig det sistnämnda?) men framförallt kändes det bara BRA. Årets första liksom. Känns alltid bra. I luften var det jättevarmt iallafall. Efter våra små dopp tog vi en liten tripp till campingen där vi köpte glass och softade. Kvällen bjöd på grillning och folköl för att sedan avslutas med ett avsnitt Buffy. Fin dag. Fin dag. Och så idag så lyckades jag med årets första riktiga bad. Inte bara ett dopp alltså, nej ett bad. Jag simmade runt lite. Nästan alla på internatet drog till Ransjön denna heta dag. Bilar bilar. Sjön fin och stor och varmare vatten än i älven. Mmmmm. Aaaaa.
Nu har jag börjat packa ihop lite i mitt rum, iallafall börjat slänga en del skräp och papper som är onödigt att ta med hem. Packningen kommer ändå att bli stor och tung och jobbig och jag vet inte riktigt hur det kommer att gå men det går nog. Allting går. Jag får ju iallafall skjuts med bil in till Stockholm. Den lilla mannen Harry får jag åka med. Eller ja, så liten är han väl inte egentligen.
Jisses, jag ska åka hem snart. Om mindre än en vecka. Jag färstår det inte riktigt. Jag vet inte om jag kommer att inse vad som händer förrän jag är hemma. Kanske inte ens då. Jag vill åka hem fast samtidigt inte. Jag hoppas bara att allt inte försvinner i glömska och allt blir precis som vanligt igen, som det var förr. Inte för att det var dåligt, men jag vill ju att saker och ting ska stanna kvar här inom mig och inte bara inom mig. Och människorna också. Jag vill ju ha de kvar.
hej hej
Hej söndag
haha, jag kollar lite bilder. är lite trött. somnade sent igår. drack lite alkohol igår. det har varit en bra helg. igår var vi i karlstad. på ett bättre ställe än arena. jag och matilda vandrade först runt lite i karlstad, drack folköl, satt vid vattnet. sen käkade vi mat med de andra. gott mums kändes bra. nöjesfabriken, många dansgolv, liveband, roliga människor. idag oj vilken seg dag. har inte gjort så mycket alls. har kollat på svt.play. kollat bilder på min dator, fann den där bilden på albin och lurvan från i julas (alltså det känns så längesen, de där bilderna ett halvår tillbaka, men det är ju ändå bara ett halvår, men ja jisses) och jag kände mig tvungen att visa upp den någonstans. haaha albin och lurvan, de ser ju helt flänga ut. jag skrattade högt i mitt rum när jag såg den.
Ja nu är det sagt.
Jag skriver ganska trist och tråkigt känner jag.
Det gör inget.
Blocket
MEN JISSES !
Även en konstig kille som skrivit ett mejl.
Ja.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta.
Nej fast JA
Kärleksparen frodas.
Överallt finns de.
Det är fint.
Kärlek är fint.
Kalcipos
Jag vet. Jag är en dålig bloggare. En riktigt dålig bloggare. En bra bloggare skriver flera inlägg om dagen. En dålig bloggare gör som jag. Har mellanrum på över två veckor mellan ett och ett annat inlägg. Jag antar jag tappar det OTROLIGT HÖGA ANTAL läsare (eller inte så många) som jag har. De är väl borta. Ni är väl borta nu. Jag kan skriva ändå. Bara för skojs skull. För att jag finner det vara en kul sysselsättning såhär vid halv elva på måndagskvällen. Precis hemkommen från ett avsnitt Tonårsliv som jag såg med några små (fast stora i hjärtat, och egentligen kanske även på den yttre sidan.. större än mig i allafall.. fast Marina har samma skostorlek som mig. Annars är de större. Längre och lite större fötter), fina vänner.
Denna måndag har jag tillbringat nästan bara med mig själv. Det har verkligen varit en Amandamåndag. Jag har umgåtts med mig själv. Bara med mig själv. Efter att jag insupit en god frukost (fast det gjorde mig lite ledsen att där inte fanns någon havremjölk, den var slut och en av mattanterna bad om ursäkt. De är så gulliga och snälla och rara mattanterna. Jag vill ge de en kram) så tog jag ett skrivblock, min kamera och min Bamseklocka och begav mig iväg i förmiddagssolen. Jag hade ett mål. En speciell skog. En skog jag gått i en gång förut, men då var det snö och vinter och kallt. Mikael var i denna skog jag talar om för bara några dagar sedan och han talade så gott om den. Att det är en skön skog, inte så tät, så man kan ligga där inne och få sol på sig. Känna de varma solstrålarna mot sitt ansikte. Så det var dit jag vill gå. Och det var dit jag gick. Det var dit jag kom. Stannade välan sådär rätt länge ändå. Lutade mig mot en trädstam, skrev lite, fotade lite (mest bara på mig själv............................), blundade mot solen och tänkte kom fräknar kom till mig. Jag tänkte också på att jag verkligen verkligen tycker om att sitta i en skog. Där det är helt tyst. Jag tänkte att jag önskade att jag hade en häst, som jag kunde rida på där i skogen. Över barr och torra grenar, med solen som sken mellan träden. Ja, det hade varit fint.
Så vandrade jag tillslut hem. Där fanns lunch och lite lunchsällskap. Sen in i mitt rum. Där satt jag sen. Länge. Stickade, lyssnade på musik, läste (Stephen King- Att skriva . En bok jag rekommenderar varmt!!), skrev och lalalalal. Ja så. Jaha, sen var det plötsligt middag och efter det hade jag egentligen tänkt spela fotboll men så ringde Sanna och vi hade ett mycket fint samtal. Sanna promenerade i Umeå och hade mig som promenadsällskap, jag stickade i Ransäter och hade Sanna som sticksällskap. Tänk va!
Nu är jag iallafall tillbaka i Ransäter på rikt. Det tar ett tag. Byta miljö sådär. Byta värld sådär. Det går inte i ett nafs. Det tar några dagar. Men nu, nu är jag tillbaka och det känns bra.
Tjoooooooodelihoooo
Jag har spelat fotboll! nu vet ni.
å. det var underbart och jättekul och nu är jag sådär glad som man bara kan bli av fotboll och lek och en kropp som rör sig och skratt och lalalalalala. Det var blött och mina byxor luktar gräs. Blött gräs. Jag har ramlat ett antal gånger. Vi skrek lite, vi skrattade lite, vi gjorde lite mål. Tjipidido och röd är jag i ansiktet och svettig.
Nu ska jag duscha.
Chai
Jag är ju nästan solbränd. Hallå, kommer jag att komma hem till vinter igen?
Vi tänkte spela fotboll idag. Jag och Linda tog en tripp till vaktmästarna för att fråga om de kunde pumpa bollarna. En av de försökte, och försökte, men icket. Men han skulle ta något hemifrån som vi kunde pumpa med, så i morgon då blir det fotboll. Fotboll blir det i morgon. Det tycker jag blir kul.
Snart är en ny tid här igen. Dags att börja tänka och fundera och komma fram till saker.
SAAAAAAAAANNA, du har ju alldeles rätt min vän! Klart att citatet är från Tillsammans.
Jag kanske borde utöka mitt citatförråd, så att det inte blir så lätt att gissa....
Nu ska jag kolla om Kraniet vi fann kanske var från ett rådjur.
jordnöt
Jamen kolla, där är ju jag och linda och mikael.
http://www.geijerskolan.se/bilderoppethus.asp
u
Jag ska ju snart åka hem. Alldeles alldeles snart. Om tre dygn CIRKA. Det känns konstigt. Men jag längtar. Fast jag är lite nervös, för lite olika små saker.
Puss hej.
tartex
Nej det var tråkigt. Låt mig istället berätta om några fina dagar. En fin senaste vecka. Den har ju nästan varit ovanligt fin. Började med en lång måndag i fotoateljén. Vi fick vara där hela dagen. Det hör minsann inte till vanligheterna. Sen var det tisdag och då blev det minsann ansiktsmålning så det stod HÄRLIGA till. Tisdagar är ju dagen vi vanligtvis brukar hänga i ateljén och skapa häftiga konstverk, men denna tisdag var vi på skolan. Det var nämligen Öppet hus och människor kom och kollade in skolverksamheten. Så Lena, läraren, fraktade lite målargrejor som vi fick sitta och pyssla med i matsalen/ljushallen istället. Vi hade då blandannat ansiktsfärger som var alldeles nyinköpta. Vissa av oss valde att testa på den roliga lilla aktiviteten. Jag målade Marina till en uggla, hon mig till ett typ spöke, Mikael blev en groda och Linda en blandning mellan något läskigt och något slags djur (halva ansiktet av vardera grej). Dagen var mycket angenäm och föll mig då verkligen i smaken. Vi gick omkring som de djur och läskiga saker vi var och fick lite blickar och lite kommentarer. Alltid kul att synas extra mycket, och jamen det var ju riktigt kul att måla på ett ansikte måste jag säga.
Här är jag . Jag tror att jag försöker se läskig ut. Jag lyckas väl inte så värst bra. Vet inte vad jag tänkte.
Onsdag var det musik och lång eftermiddagsprommis. Matilda och Christoffer. Christoffer går filosofi. Han är rolig. Torsdag heldagsutflykt till Ferlins uppväxtstad Filipstad. Inte bara Skaparklassen utan även Filosofi, Litteratur/skrivande och den allmäna linjen. Bussåkning. Jag satt längst bak. Tänkte jag var med i coola gänget, som sitter längst bak i bussen. Jag gillar Ferlin. Du har tappat ditt ord. Jepps. Tröttheten sen. Sett människor ju, och många bilar och affärer!! (Filipstad är inte stort. 10 000 invånare tror jag.) Häng i solen på bänk. Filosofer och Matilda. Nästan varmt ute. Iallafall ljummet.
Fredag Litteratur/skrivande och sen IN TIIIIIIIIIIIIIL KARLSTAD för lite party. Rickard lagade mat och bjöd mig, Mikael och Matilda på mat. Sen gick vi på Harrys och dansade bland 40åriga kvinnor och män. En mycket rolig kväll.
OCH JAHA, jo. Helgen fortsätter i samma spår. Med glädje i mitt hjärta. Igår lördag, ååååå solen ååå ! Det kändes nästan som sommar. Jag var ute, och hade inte ens jacka. Kelade med fåren ett tag, de är verkligen jättemysiga, la mig sen på en brygga i älven och solen sken rakt i ansiktet och den var ganska varm och JAG HADE INGEN JACKA. Ute flera timmar. Många satt på gräset, några spelade fotboll barfota okej det var lite överdrivet så varmt var det inte men ändå ändå. Det är ju vår och sol och det blir så glatt då. Det blir så glatt. Wild kidsfinal i Katarinagården. En liten rödhårig tjej som heter Malin såg med mig, henne har jag inte pratat med så mycket förr men jag tycker om henne och en mycket god Wildkidskompis. Skojigt skoj.
Även idag var en kul och spännande dag. Mikael kom över och käkade frukost i det lilla kök som finns i Gästis. Även Lars, som bor i samma hus, knatade sig upp vid samma tid och satt där med sitt smetiga, stekta ägg och diskuterade alla möjliga kula små saker.
Efter frukosten begav sig jag och Mikael oss ut på ett äventyr vi sent kommer att komma glömma. Vi fann ett kranium! Vi klättrade över branta backar! Vi kunde ha fallit ner i älven! Döda kvistar, hemliga rum, spår efter människor för länge sen. Över kvistar, grenar, träd, mellan stenar, uppför backar, nedför backar. Ja jisses. Sen blev det lite fårmys vilket resulterade i en upptäckt av att fårens tänder i överkäken måste sitta väldigt långt bak. Trodde först att de inte ens hade några tänder i överkäken, jag lyfte och lyfte på dens läpp men inga tänder såg jag. Bara där nere. Men de måste ju bara ha tänder även där uppe, något annat vore konstigt. Kanske är kraniumet vi hittat från ett litet får, kanske en bäver, kanske något annat spännande djur. Vi vet inte. Vi ska ta reda på det.
Lalalalalala softning, telefonprat, kaffe, te, läsning av Mio Min Mio (lånade den i det lilla biblioteket idag..). Solen sken. Sms kom. "Cykla?" . Lånade varsin cykel och flög fram över vägarna. Jag på en blå cykel, Matilda på en brun. Nedför en backe, sviiiiiiiiiish tjooooohohoooo, och uppför en backe. Gungade lite, klappade lite häst, pratade lite med en riktig Ransäterbo. Spännade, kul, härligt och det är ljust typ fram tills kl 20.00 nuförtiden.
Nu tror jag nästan att jag snart ska sova.
Tur
Tjiho!
nuärekväll
Hej Mikael sa jag ska vi gå till ateljén. Så vi gick till ateljén. Jag käkade lite nudlar. Drack svartvinbärste på en träbänk placerad i solen. Mitt i solen. Mitt i. En fjäril kom förbi en sväng. Sa hej hej, nej nu drar jag vidare, hej då ses kanske. Så flög den. Skrev lite. Lite. Tänkte. Funderade. Pratade. Målade med allt möjligt. Akvarell, akryl, kol. Cornelis Vreeswijk i mina öron. Länge. Bara jag och Cornelis och målarfärg. Ett tag. Där var jag. Som i en annan värld. Litegrann. Vandrade hem. Solen kände visst för att sticka iväg, eller nej, men molnen kände för att komma fram. Ändå, till och med utan solen, ganska varmt. Andades in lite kobajslukt. Tänkte på Tväråbäck. Tänkte på sommar. Sommar i Tväråbäck. Annan sommar. På andra ställen. Gamla cyklar på små grusvägar. Nattdopp. Varm choklad. Skorpor.
-
Fullspäckad dag igår. Började med tidig morgon, iväg med bil mot Sunne. I en teatersalong, eller biosalong, eller jag vet inte vad, så fanns Bob Hansson. Högstadieelever från Sunne, litteratur/skrivande-klassen och skaparverkstadsklassen från Geijerskolan var där. Tjihejho. Jag gillar Bob Hansson. Han var både rolig, jag skrattade, och smart. Sa tänkvärda saker. Tillbaka till skolan, lunch, och sen åkte vi inte till Karlstad. Jag, Marina, Linda, Mikael och Rickard (den sistnämnde bor ju där). Hängde först hemma hos Rickard ett tag. Drack kaffe och lyssnade på när Marina sjöng och Rickard spelade gitarr. Det var fint. Sen drog vi ner på stan. Vandrade omkring lite. Chokladbutik. Gick till ett café. Käkade middag. Skrattade. Mikael fick ett anfall av, ja vad ska man säga? Glädjeanfall kanske. Det har hänt en gång förut också. Efter att vi ätit pyttipanna. Tror det var pyttipannans fel, eller ja, snarare Rätt, för det är sannerligen underhållande. Han skämtar som aldrig annars och skrattar som aldrig annars. Kul med skratt. Sen blev det bio. Gran Torino. Mycket bra.
M och M, händer i händer. Alltså jag är så väldigt nyfiken nu. Jag måste snart fråga ut någon av de. Jisses. Spännande. Roligt. Buss hem i natten. Tillbaka till skogen, mörkret, tystnaden och lugnet. Pratade psykologi på bussvägen hem. Det var intressant.
Prick nu, prick prick nu, är det Wild Kids. Jag ska se det sen.
Bra
Pippiplåster
Jag har ett pippiplåster på min arm. Jag har inte gjort illa mig, men jag tycker det är coolt. och snyggt.
Dagen har innehållit musik, häng i Tegnér, promenad, läsning i låt den rätte komma in och telefonprat. Det känns bra inom mig nu.
Några små bilder. Lite fajt, lite trumning, lite alla hjärtans dag, lite mer trumning, lite vandring i skog påväg mot utkikstornet, lite mer vandring mor utkikstornet
En liten helg i Ranis
Den här helgen gick ju snabbt. Den här helgen flög ju förbi. Det har varit en bra helg. Det har inte hänt så jättemycket. Men den har varit bra. Jag har kommit nånstans. Inom mig. Runt om mig.
För att börja med den senaste dagen. Börja med dagen som just nu lider mott sitt slut. En underbar dag! En dag med sol. Det har varit sol och blå himmel och kvittrande fåglar och dropp från taken idag!!!!! Jag har solat. Å solen. Å ljuset. Å det har ju verkligen varit VÅR idag. Vår.
Jag vaknade i morse redan vid nio, konstigt tänkte jag, kände mig helt pigg. Gick upp. Tänkte jamen varför inte HURTA? Varför inte vara lite hurtig? Okej. Så jag var hurtig. Tog på mig springkläderna och sprang en liten runda. Där på morgonkvisten. Ingen sol då, trodde dagen skulle bli som de senaste dagarna med bara grått på himlen. En rätt skön springrunda var det iallafall. Kom hem, duschade, käkade frulle. Fick sms. Mikael till ateljén. Okej. Jaså han ska dit. Trodde han gick dit då. Tänkte jag skulle gå dit. Hade lite saker att tala med honom om. Hehe. Ja spännande saker. Kärleksspännande saker. Den ena säger den varit i ett hus i 14 timmar (hela natten alltså) medan den andre säger att den bara varit där i 1 timme. Hm, tänker man då. Hm, tänker jag då. Kikar mellan gardinerna. Ser skor som tillhör ett annat hus i hallen. Hm, tänker jag. Hm. Så jag ville gå till ateljén och ha lite ensamsnack med den som säger han hängde i gästis i 14 timmar.
Jag började vandra. Ringde till Frida under tiden. Solen kom fram. Tror det kom fram för att jag ringde Frida. Det var något med att hennes röst och liksom AURA kom hit till Ranis. Hit till mig. Då tittade den lilla solen fram. Det var en trevlig promenad. Så kom jag fram till ateljén. Vad märkte jag väl där? Jo, inte var det någon Mikael där inte. Inte någon annan heller som kunde öppna till mig. Attans. Men det var lungt. Jag satte mig på en sån där låda med sand i som står på framsidan av ateljén, perfekt placerad mitt i solen. Satte mig där, tog av mig jackan, kisade mot solen, pratade med Frida. Efter ett tag kom så Mikael gående. Sen kom även Matilda. Tillslut även Marina. Vi satt ute hela tiden vi var där. Ute, mitt i solen. Målade lite. Pratade lite. Drack te. Drack kaffe. Stickade(bara jag). Tog massa kort (med min systemis för vi fick några rullar från Fotolektionen som vi ska använda och sen framkalla..) och bara njööt. Solen värmer ju verkligen. Marina satt ju till och med i bara linne, och hon är inte den som är varmblodig direkt. Ungefär lika frusen som jag. Kanske till och med ett snäpp värre. Men ändå, i LINNE. å solen. Jag kände för att hoppa hage.
Hem. Mat. Kokosmjölk. Tröttheten. Den underbara sköna tröttheten som känns när solen har lyst på en hela dagen och man andats utomhusluft i flera timmar. Underbara tröttheten. Den där. Skönt. Mat. Prat. Film i Tegnér. Ringaren i Notre Dame. Nu är jag här.
Disneymarathon
Dagen, dagen. Tisdag. Denna dagen. Jag har varit glad idag, iallafall på lunchen och efter lunchen. Eller vänta nu, kanske redan innan lunchen. Det är något med ateljén. Vi var i ateljén idag. Jag blir ofta på bra humör då. Att bara se alla så inne i sina olika konstverk. Och att sitta där själv, med mp3pluppar i öronen (började med att lyssna på Patti Smiths senaste skiva, åh jag tycker verkligen om den skivan) och ett staffli framför sig. Vandra omkring i ett prasslande förkläde, säga något fint till en klasskamrat, höra något fint från någon klasskamrat. Sen kaffe, skorpor och marmelad. Vid lunchen sen, när jag kollade posten kom nog den största lyckan: Jag hade fått brev! Flera brev. FYRA brev. Okej, ett av de var ett tråkigt brev. Det andra var min januarilön från Posten, och så TVÅ från mamma. aaaaaaaaaaaaa. åh. Med presenter. haha. å mamma har skickat mig presenter.
Breven innehöll:
En BANGtidning
En TheNude- kortlek
En sån där plåtask man kan förvara viktiga kort och pengar i. Väldigt fin.
En liten anteckningsbok. På framsidan två kvinnor varav den ena tar ut en paj ur ugnen. Den andra har sin han på den första kvinnans axel. Så står det : "funny... I dont recall asking for your opinion"
En liten grej med såna där klisterlappar
En kortlek: Bibeln, spelet om mina vänner. Där finns frågor som. "hur mycket pengar skulle jag kräva för att äta människobajs?" och : "Skulle jag ta emot 10 miljoner kronor om jag visste att det resulterade i att en okänd kines trillade av cykeln och dog" (Den sistnämnda frågan svarade förövrigt Mikael ett snabbt Ja på)
Även en liten lapp i varje brev. Med några små ord: "Varsågod! PRESENTER Hi Hi Hi :) " och : MEERA PRESENT! Från kvarnis puss kram"
åh vad jag blev glad.
Hej och hå.
Nu är det V.11
Tänker på mamma när jag dricker kaffe med mycket mjölk.
Kardemumma. Önskar jag hade lite kardemumma. Eller en mörk chokladbit (sukklabit). Eller både och.
På förmiddagen idag framkallade vi svartvita bilder som vi tog för tre veckor sen. Vi hann sammanlagt framkalla 8 bilder. Jag ser helt galen ut på en bild. Haha. Men det är häftigt när bilderna kommer fram. Faschinerande. Coolt. Häftigt. Vår fotolärare, Staffan, är ju en bra och snäll man men han kan verkligen inte konsten att avsluta en lektion i tid. Vi hann nästan inte få någon lunch idag, eftersom han bara fortsätter prata och prata. Han tycker nog väldigt mycket om att vi är där med honom, och att han får lära oss.
MEN, vad är det som händer med min sömn?? Sen jag kom tillbaka från Stockholm så har nätterna inte varit vad de brukar vara. Jo i fredags, efter festande och massor av dans, när klockan var fyra på morgonen. Då gick det bra att sova. Lätt som en plätt. I lördags också. Men så igår igen. Det gick relativt snabbt att somna, men sen så vaknade jag halv sex och kände mig klarvaken. Vilket jag verkligen inte borde varit, eftersom jag kanske somnade vid halv ett. Jag vet inte riktigt vad det är som sker. Tur jag har en bra bok att läsa när sömnen inte riktigt vill infinna sig vid de tidpunkterna som jag vill att den ska infinna sig. Jag har börjat läsa Låt den rätte komma in.
kollakollakolla
Tja !
Härligt.
Kissnödig.
Trött.
Skönt att bara slappa. Skönt känna att det är lugnt. Att allt är lugnt.
Jag har skrivit idag. Min novell har tagit fart. Vet dock inte vart den håller på att ta vägen alltså. I början hade jag väl någon slags koll, sen började jag flippa ut lite. Tror jag. Eller så är det bra. Vet ej. Svårt. Stickat har jag också gjort idag. Pratat i telefon. Med Sanna. Sen ringde även mina bröder. Jag hade hoppats på ett långt samtal med de var och en. Tji fick jag, de hade visst inte tid, men en stund var ju bättre än ingenting.
Gick en prommis. Det har snöat äckelblötsnö idag. Jag som trodde våren var kommen. Såklart inte. Jag blev helt äcklig och blöt. Hungrig var jag också, efter prommisen. Bjöd in Matilda. Vi gjorde klyftisar och lax och en massa vitlök. Sen såg vi Mia och Klara. Sen jäste vi en stund i min gigantiska säng. Sen gick Matilda. Nu är jag här. Tänkte sova snart. Känner mig trött. Tänker att jag ska upp rätt tidigt imorgon. Det är ju ändå måndag. Jag har Foto. Vi ska framkalla bilder.
Nu är jag sådär mitt emellan två personer. Får höra från båda hållen. Det är spännande och kul och känns bra. Men sånt kan vara svårt också. Om den ena tillexempel frågar om den andra, och jag vet allt och skulle kunna berätta jättemycket men samtidigt vill jag ju kanske inte det för det kanske inte den personen vill att jag ska. Så står jag där, och låtsas att jag vet mycket mindre än vad jag egentligen gör.
avocado
Dras man till en sorts människor? Dras man till en massa olika sortes människor? Som kan uppfylla olika slags behov? Ja kanske. Men ibland känns det som att det finns många likheter med människor jag dras till. Eller så lockar jag fram någonting liknande hos många människor. Vilken sida är det jag visar av mig själv? Vilka sidor? Väljer jag själv vilka sidor det är jag ska visa? Och när? För vilka personer?
Tanke. Tankar.
-
Sportlov i Stockholm. Det var ett lov att hänga i julgranen skulle jag allt vilja säga. Bio, öl, sushi, Hermans, kaffe, café, piercing, yatzy, en ny liten klädnad, en ny liten väska, naturhistoriska riksmuseet och så Frida och Sanna. Det enda som var synd och tråkigt var att jag aldrig fick någon vegansemla (eller ja, en semla utan mjölk bara hade ju egentligen räckt) och att det suger att inte ständigt kunna vara nära älskade älskade kära fina människor. Så kommer jag tillbaka hit till Ranis, kliver in i mitt rum som luktar lite som jag men mycket som det här rummet bara. Tycker om lukten. Jag känner mig hemma och trygg (fast nu är jag lite rädd för Marina berättade att när hon sov här ensam i huset på lovet så hörde hon en massa ljud, som att någon gick omkring och lalala nivet typ spökljud, så det spökar nog här. Fast jag har bestämt att det är snälla spöken. Som inte vill skrämmas. Som inte kommer sitta på min sängkant mitt i natten och titta på mig när jag sover. Eller äh, det kan de väl få göra, bara de inte sitter där om jag vaknar och öppnar ögonen och ser en gestalt i mörkret, för då kommer jag att bli rädd. ) och det är varmt och mysigt och jag har en stor säng som är skön och Amelie tittar på mig och det finns människor i rummen intill. Men när var jag här sist? Var det bara en vecka sen? Var det en HEL vecka sen? var det BARA en vecka sen? var det en HEL vecka sen? lala. fram och tillbaka. Kvar är jag i Stockholm fast åkte jag till Stockholm? Och förhållande är bra med sätt inte dit ett distans före för det är inte kul, för det blir så mycket hejdå och jaha nu ses vi visst inte på en månad eller kanske ännu längre och jaha jättekul då näe näe. Men så är jag glad för att jag är här, att det är hit jag kommer tillbaka till. Att det inte är Umeå. Inte för att jag hatar Umeå. Inte för att jag Inte Saknar och längtar efter massor av människor i Umeå, men jag vill inte vara där just nu. Jag vill vara här. Jag vill faktiskt vara här. Jag trivs ju här. Jag mår ju bra. Det är ju inte bara min hjärna och mitt hjärta som säger det, till och med min kropp gör ju det. Den mår ju bättre.
men förvirrat och vadheterdet, tvestjärtad var det visst nån som kallade sig själv, fast jag menar inte tvestjärtad för finns ett sådant ord? jag menar ett annat ord, fast jag kan använda mig av tvestjärtad. jag känner mig det. tvesjärtad. jag känner mig tvestjärtad.
Så kommer lite glädje:
I postlådan möttes jag av ett vykort och ett brev adresserat till mig. Från Isak. Lille Isak. Han har målat Picachu och skrivit: det här är picachu, hej amanda, kramar isak
jättefint och jag blev så glad.
Mera:
Jag hade så väldigt kul i ateljén. Jag kan lyssna på musik nu i min mp3(har inte haft några hörlurar förut) och det gick bra att måla. Det kändes bra och jag fastnade inte och tiden gick snabbt och vår lärare är en bra lärare. Hon ser typ alltid något bra och kommer med råd och tips.
Äj näj nu ska jag inte babbelibabbla mer.
Jag har sovit dåligt de två senaste nätterna. Det är inte kul att sova ensam. Jag hoppas jag sover bättre inatt.
