Nu är jag tillbaka
Det är iallafall härligt att mötas av kramar och glada leenden.
Kanske skriver jag mer sen.
en skorpa till
jättebra. ja verkligen. jättebra.
Nejmen är det sportlov
Det känns jättekonstigt inom mig. Alla åker härifrån. Det är bara några få kvar. Många åkte redan igår. Vid frukosten i morse var det inte många som var där. Vid lunchen ännu färre, och någon middag serveras det inte eftersom typ alla åkt. Människor med väskor påväg mot bussen. Jag åker först i morgon. Marina också. Mikael åker inte alls. Så vi tre ska mysa ikväll. Göra snickerskaka, äta snickerskaka. Nu vill jag mest åka på en gång. När jag vet att jag ska åka. När typ alla har åkt. Samtidigt så känns det så konstigt att åka härifrån. Att se andra människor, att se MÅNGA människor på en gång och många bilar. Haha. nä. men. Jag har ju på nåt sätt varit innesluten i detta liv nu dessa veckor, hur många veckor det nu blir. Tiden är så konstig. Snabbt går den, samtidigt som den känns så lång. Samtidigt som det känns som att det var tusen år sedan jag var hemma. Jag saknar hemma lite. Jag saknar min familj. Jag skulle vilja ha några kramar av min familj. Men så känns det rätt bra att inte åka hem till Umeå nu på lovet också. Det är som både och det där. Det är som både och det mesta. Det mesta är som både och.
För en vecka sedan, förra fredagen följde jag med på en spontantripp in till Karlstad. Jag, Marina, Mikael och Linda fick åka med Rickard in (som bor i Karlstad). Vi vandrade omkring i solen, hittade roliga kläder på Myrorna och Kupan och satt ett tag och studerade en människa som provade skor. Det går faktiskt att ta reda på ganska mycket om en person bara genom att kolla på denne, titta på kläderna personen valt att bära, hur personen går till väga när denne ska köpa skor (som var fallet i denna situation). Ja det var spännande. 
Vi hittade den här fantastiska knallgula lilla skapelsen och trodde den kostade kanske 50-60 spänn, men tji fick vi, den kostade 900 kr!!!!! 
utkikstornet
Jag har föressten varit uppe i Ransäters utkikstorn!
DÄR DÄR DÄR DÄR DÄR, det är DÄR som vårskriket ska skrikas ifrån!
aaaaaaaaaaaaaaa, ska jag skrika. oooooooooooooo ska jag skrika. jiiiiiiiiiipiiiiiiietjiiiiiikaaaaaahoooooooo ska jag skrika. Vråla, skrika, tjuta, gala.
Vi skriver på vers denna vecka. Det är svårt. Jag skrev en egodikt igår. Typ en sonett. Den handlar om mig och hur bra jag är. Även om jag inte alltid tycker att jag är så bra. Men jag skrev iallafall en egodikt, som rimmar. Det var kul.
nånting
Oj snart är det lov. Snart är det sportlov. Jag åker till Stockholm på lördag, för att träffa Frida och Sanna. Jag längtar så efter de båda, så det ska verkligen bli jättebra och roligt och jag ser framemot det.
I förrgår hände något spännande. Jag såg film hos Matilda. Popcorn och frukt (rätt bra kombo ändå. En äppelbit i ena handen och popcorn i den andra. ta en liten tugga äpple, sen några popcorn. Faktiskt gott. Och äpplen och all sorts frukt BLIR faktiskt godare när man skär de i bitar, som på dagis.). Farväl Falkenberg, som jag inte tidigare sett. Jag gillade den, mycket. Det var inte detta som var spännande. Film , popcorn och frukt. Nej men sen, efter filmen vet jag inte vad men Matilda fick sig ett ryck och började klä ut mig, och sig själv. Jag var på. Å jag älskar att klä ut mig. Jag saknar alla våra utklädningskläder som vi har (eller hade?) i en stor svart sopsäck. Alla de gånger som jag, kompisar och syskon tagit fram den där säcken och hällt ut alla kläder på golvet för att klä sig i olika fantastiska kreationer.
Minns speciellt en gång. Det var jag och Sanna på Prinsgatan. Haha, jag har en massa bilder från den gången. Vi sminkade oss också. Väldigt snygga tjejer. Sen gick vi ut i våra klädnader och vårt smink och trodde att alla skulle glo på oss, tycka att vi var konstiga, kanske häftiga, men vi fick typ inte en blick. Inte ens i affären, där jag natra att vi handlade någonting, fick vi någon konstig blick eller kommentar. Hahah, men åh det var en kul utklädningsgång.
Jag och Matilda blev iallafall påskkärringar, tänkte dra oss ut på en jakt och ragga godis. Hämtade en pistol(nej men inte en riktig heller!!) och en kvast och begav oss iväg. Några lyckades vi skrämma, på riktigt. Det var inte meningen. Vi ville ju inte att de skulle få dödsångest (som Mikael faktiskt sa att han fick. Han hade först bara sett en pistol sticka fram bakom ett hörn och någon slags gestalt, varvid han tänkt att okej detta är slutet, nu kommer jag att dö). Det var lite misslyckat. Men i ett annat hem fick vi iallafall varsitt digestivekex oliv, och det är ju inte fy skam, och inte varje dag man får ett sånt, så då kändes det mesta bra igen. 
Skorpa
Karlstad
I söndags hade jag pyjamas till klockan slog fyra då jag blev tvungen att klä mig eftersom jag blev medbjuden på en promenad. Jag kände sedan för att lyxa till min söndagkväll med klyftpotatis och lax och sedan fortsätta den väldigt lugna, slappa, softa chillbakiströtthetsdagen med en film. Donnie Darko. Bredvid mig en rädd Marina och en rädd Mikael. Jag var inte rädd.
koka kaffe, jättegott jättegott
Den lilla, eller ändå ganska stora, ganska långa, halvlånga rubriken syftar på en liten ramsa som fastnat på min näthinna. Det är en liten trumramsa, som vi skulle trumma efter när vi hade musik i onsdags. Förutom att det är ruggo jobbigt att ha den lilla kokakaffe-ramsan på hjärnan så var musiken verkligen jättekul! Vi har ju hitills inte haft så mycket musik, läraren har varit borta, och så visade det sig då tillslut att hon inte har tid för oss. Så i onsdags fick vi en ny, och hon är jättehärlig, glad och engagerad! Vi fick trumma och sjunga afrikansk sång och sjunga annat och lyssna på musik. Ja det var då väldigt kul, glad blev jag.
IDAG har också varit en bra dag! Måndag foto för de som vill. Vi är sex stycken som vill, vilket jag kanske nämnt förr. Idag åkte vi till vår fotolärares arbetsplats och fotolabb. Tjiiiiiiiiiho! Vi tog burkbilder och framkallade de sedan. Jättehäftigt ju. Att man bara kan använda sig av en liten burk (vi hade en gammal kaffeburk) för att kunna fånga en bild.
Jag har även idag önskat och önskat att en spark helt plötsligt ska dimpa ner från den molnfria och soliga himlen, för jisses, det är verkligen perfekt sparkväder! Jag vandrade efter en väg och där fanns inget grus, inga bilar bara en lång lång halkig väg lagd mitt i februarisolen. Jag sprang lite och kanade med skorna nedför en backe, det gick snabbt och var kul, men om jag ändå haft en spark!
Mikael hade idag också bestämt sig för att bjuda igen för alla popcorn han(ja inte bara han) blivit bjuden på av mig och de hembakta kakorna Marina bjudit på, så han drog in till Munkfors och inhandlade ostbrickegrejer som vi förtärde framför Den lilla sjöjungfrun. Inte för att jag kunde äta så mycket ost, men kexen å vindruvorna och lite feta. Men ljuvligt. Ljuvligt. Ljuvliga tid.
Här är iallafall en liten bild på solen å solen å solen som lyser över klarälven
Kylan
Imorgon ska vi ta den lilla skolminibussen och dra in till Karlstad för att dansa och dricka alkohol. Det kommer att äga.
Detta var ju ett trist och tråkigt inlägg. För att göra det hela lite mer roligt och spännande och tjiihiihippididooo så kommer jag att avsluta det hela med en rolig historia som jag nyligen fått berättat för mig.
Vet ni vad Askungen säger när hon får orgasm?
JO!
- Jaja jag kommer
Och jag hoppas ni alla sett Askungen och kan lägga på Askungerösten i meningen ovanför.
Det var roligt.
Nu är det slut.
Greta?
Åh men lyckligt!
Åh men nu känns det bra.
Allt känns bra. Jag kommer precis ut från duschen. Har klätt mig i mysmjukefterdusch-kläder. Långkalsonger (som är mjuka och sköna men tyvärr inte uttöjda med ett sånt där skönt häng i baken), ullkofta, tjockisar. Jag duschade bort lite svett, för jag har svettats för vi har spelat badminton och basket. Gorillabasket. På huk. Innehållande gorillarörelser och apljud (jag vet inte hur mycket gorillor skriker? de kanske skriker mycket, isåfall kan jag ju skriva gorillaljud, men nu står det apljud). En annan sak som är så lyckligt och kul är att nu funkar visst DC++ alldeles utmärkt för mig, det gjorde det inte förut. Jag har redan laddat hem två filmer, och är inne på en tredje. Fantastiskt ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
Annars så behöver jag hjälp att komma på något att göra på bilden, jag har ingen som helst inspiration, jag vet inte alls vad jag ska ta mig för.
Haha, och så kan jag avsluta detta lilla blygsamma inlägg (nog för att det senaste var ännu mer blygsamt och mini) med något jag fnissar lite över. Jag berömde en klassis för hennes skor idag (de är ruggo snygga), då sa hon att några i helgen hade sagt något i stil med : "... ja men hon med luggen och de coola skorna ..... amanda, amanda heter hon ja"
hon med luggen och de coola skorna.
det tyckte jag var kul.
minne
när kommer explosionen?"
Mina skador
Ja, nä, nu blir det inget mer. hej.
jihej
Söndag
Jag missade dock Wild Kids igår, men såg det idag istället på svtplay. Jag vet inte.. jag brukar alltid gilla lejonen bäst, fast första intrycket var ändå att jag gillade björnarna mest, men jag tror ändå att jag hejar på lejonen för de ligger under. Det är synd om de. De förlorade första tävlingen. Sen i kompiskampen var de jättetaggade, och jag hoppades verkligen att de skulle vinna, vågade nästan inte titta, men så ATTANS! Björnarna vann och lejonen gick sorgsna därifrån. Jag hoppas inte detta kommer sänka de totalt.
ANNA HÄR ÄR INFON DU VILL HA: Wild Kids är på lördagar kl 19.00 på ettan. Två program har hitills varit, men du har inte missat så mycket.
Lite chaite skulle sitta bra
Människan är häfti och cool.
Nu ska jag snart gå till sängs och låta mig vaggas in i sömnens fantastiska rike. Jag hoppas att jag drömmer en rolig dröm. Kanske om att jag förvandlas till Tärningskvinnan eller att jag är på Urkult och dansar mig helt yr och svettig.
Snö
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.
Vi har ingenting nu på förmiddagen, men efter lunch blir det till att vandra till ateljén och måla. Det blir kul, och sen ikväll syyyyyyyyjunta i ceciliagården. :) :) :) :) :) Då ska jag sticka. Jag tycker om att sticka.
Igår var det också en dag värd att berättas om. På förmiddagen hade vi foto (det är för de som vill, vi är 6 stycken som vill). Sen efter lunch softade jag ett tag, pratade blandannat med fina fina Sanna i telefon, och vad hände väl sedan? JO, vi gjorde snöänglar i snön! Jag rullade även en gigantiskt snöboll! Den var faktiskt gigantiskt, och ganska tung, men jag är stark. Efter middagen badminton, bakning av kladdkaka (fast den blev inte så kladdig, inte så mycket kladdkaka. För lite kakao, för lite sånt där riktigt kladdkakekladd. När ska jag vara med om att en kladdkaka lyckas igen egentligen? Det var tusen år sedan nu, jag börjar verkligen tvivla på min bakkonst. Kladdkaka ska ju vara jättelätt, men ändå var det så längesen jag var med om att göra en perpans perfekt perpanskladdis. Finns det en kladdkakegud? På samma sätt som en yatzygud? Isåfall har jag dålig kontakt med guden just nu och har haft det ganska länge...) och Hercules på den stora, stora teven som en klassis har på sitt rum (som han alltså tagit med sig hit! Jisses!) .
ÅH, föressten, just det, dagens lycka hitills: Jag har funnit en att se Wild Kids med! :) :) :)
men så Lyckligt.
Jag bara berättade om min kärlek till Wild Kids igår, när jag och två klassisar hängde i den röda sammetssoffan i sällskapsrummet. Fick skeptiska blickar och längtade lite efter Elisabeth som ALDRIG ALDRIG skulle ge mig en skeptisk blick om jag sa att jag längtar tills Wild Kids börjar. Hon hade bara blivit glad och vi hade kunnat glädjas tillsammans. Så igårkväll gick jag in på svt.se och vad fick jag veta? JO! att det första avsnittet är ikväll. Fantastico fantastico. Kl sju sitter jag bänkad framför teven, var så säker.
Annars så är det rätt lagom kallt i Ranis idag. Vandrade till ateljén, pratade i telefon, målade lite, drack te, åt skorpor och pratade med de tre andra som också befann sig i ateljén denna lördag. En av de går måleri och hantverk. Han heter Harry och är pensionär. Bor på skolan och befinner sig i ateljén JÄMT. Jämt, alltså jämt. Han berättade att han igår hade gått hem vid tvåtiden på natten, för att sen komma tillbaka vid typ tio-elva tiden i morse. Men så är han duktig också. Målar väldans snygga tavlor.
Nej. Hej.
apelsinapelsin en jätteapelsin
Ibland sticker det förstås till, ibland gör saker ont, ibland känns saknaden efter vissa så mycket, ibland stressar jag nästan upp mig mitt i allt det lugna. Kanske just därför, för får man verkligen ha det så här lungt?
Men okej.
Ta ett djupt andetag.
Koka en kopp te.
Sticka med mjuka, färgglada garner.
Andas.
Drick mera te.
Njut av människor.
Njut av dig själv.
-
Nu är det helg igen! Jisses, tiden går snabbt. Idag har vi skrivit. Åh, det finns sådana häftiga och roliga människor! Den äldsta i min klass, hon måste ju vara upp mot 70 år. Helt vitt hår och ansiktet fullt med rynkor. Elisabeth är hennes namn. Hon ställer många frågor, men mumlar ganska mycket bakom sitt långa hår. Hon har irrat bort sig i skogen på sin cykel när hon skulle hitta till ateljén. Hon ser och låter så verkligt glad om man säger nåt snällt eller gör en tjänst åt henne. När man hälsar. Sen har jag också fått höra att hon tydligen har TVÅ män som hon leker med. Vad var det hon hade sagt?.. eh, typ, något i stil med att om de inte gör som hon vill så får de allt se, då visar hon de.
Haha. Å. Jag gillar henne.
Frukost
Vi börjar inte förrän efter lunch idag (första bildlektionen! Då ska vi vandra till ateljén som är typ 2 km bort) så nu tvättar jag lite kläder och försöker skriva lite Haikudikter.
tjoliho.
Gåta, en liten gåta.
De fattiga har det
De rika behöver det
Är större än Gud
Äter man det så dör man
