krispikrus

Jag har ett pippiplåster på min arm. Jag har inte gjort illa mig, men jag tycker det är coolt. och snyggt.
Dagen har innehållit musik, häng i Tegnér, promenad, läsning i låt den rätte komma in och telefonprat. Det känns bra inom mig nu.



Några små bilder. Lite fajt, lite trumning, lite alla hjärtans dag, lite mer trumning, lite vandring i skog påväg mot utkikstornet, lite mer vandring mor utkikstornet

                     

Den här helgen gick ju snabbt. Den här helgen flög ju förbi. Det har varit en bra helg. Det har inte hänt så jättemycket. Men den har varit bra. Jag har kommit nånstans. Inom mig. Runt om mig.
För att börja med den senaste dagen. Börja med dagen som just nu lider mott sitt slut. En underbar dag! En dag med sol. Det har varit sol och blå himmel och kvittrande fåglar och dropp från taken idag!!!!! Jag har solat. Å solen. Å ljuset. Å det har ju verkligen varit VÅR idag. Vår.
Jag vaknade i morse redan vid nio, konstigt tänkte jag, kände mig helt pigg. Gick upp. Tänkte jamen varför inte HURTA? Varför inte vara lite hurtig? Okej. Så jag var hurtig. Tog på mig springkläderna och sprang en liten runda. Där på morgonkvisten. Ingen sol då, trodde dagen skulle bli som de senaste dagarna med bara grått på himlen. En rätt skön springrunda var det iallafall. Kom hem, duschade, käkade frulle. Fick sms. Mikael till ateljén. Okej. Jaså han ska dit. Trodde han gick dit då. Tänkte jag skulle gå dit. Hade lite saker att tala med honom om. Hehe. Ja spännande saker. Kärleksspännande saker. Den ena säger den varit i ett hus i 14 timmar (hela natten alltså) medan den andre säger att den bara varit där i 1 timme. Hm, tänker man då. Hm, tänker jag då. Kikar mellan gardinerna. Ser skor som tillhör ett annat hus i hallen. Hm, tänker jag. Hm. Så jag ville gå till ateljén och ha lite ensamsnack med den som säger han hängde i gästis i 14 timmar.
Jag började vandra. Ringde till Frida under tiden. Solen kom fram. Tror det kom fram för att jag ringde Frida. Det var något med att hennes röst och liksom AURA kom hit till Ranis. Hit till mig. Då tittade den lilla solen fram. Det var en trevlig promenad. Så kom jag fram till ateljén. Vad märkte jag väl där? Jo, inte var det någon Mikael där inte. Inte någon annan heller som kunde öppna till mig. Attans. Men det var lungt. Jag satte mig på en sån där låda med sand i som står på framsidan av ateljén, perfekt placerad mitt i solen. Satte mig där, tog av mig jackan, kisade mot solen, pratade med Frida. Efter ett tag kom så Mikael gående. Sen kom även Matilda. Tillslut även Marina. Vi satt ute hela tiden vi var där. Ute, mitt i solen. Målade lite. Pratade lite. Drack te. Drack kaffe. Stickade(bara jag). Tog massa kort (med min systemis för vi fick några rullar från Fotolektionen som vi ska använda och sen framkalla..) och bara njööt. Solen värmer ju verkligen. Marina satt ju till och med i bara linne, och hon är inte den som är varmblodig direkt. Ungefär lika frusen som jag. Kanske till och med ett snäpp värre. Men ändå, i LINNE. å solen.  Jag kände för att hoppa hage.

Hem. Mat. Kokosmjölk. Tröttheten. Den underbara sköna tröttheten som känns när solen har lyst på en hela dagen och man andats utomhusluft i flera timmar. Underbara tröttheten. Den där. Skönt. Mat. Prat. Film i Tegnér. Ringaren i Notre Dame. Nu är jag här.

Dras man till en sorts människor? Dras man till en massa olika sortes människor? Som kan uppfylla olika slags behov? Ja kanske. Men ibland känns det som att det finns många likheter med människor jag dras till. Eller så lockar jag fram någonting liknande hos många människor. Vilken sida är det jag visar av mig själv? Vilka sidor? Väljer jag själv vilka sidor det är jag ska visa? Och när? För vilka personer?
Tanke. Tankar.

-
Sportlov i Stockholm. Det var ett lov att hänga i julgranen skulle jag allt vilja säga. Bio, öl, sushi, Hermans, kaffe, café, piercing, yatzy, en ny liten klädnad, en ny liten väska, naturhistoriska riksmuseet och så Frida och Sanna. Det enda som var synd och tråkigt var att jag aldrig fick någon vegansemla (eller ja, en semla utan mjölk bara hade ju egentligen räckt) och att det suger att inte ständigt kunna vara nära älskade älskade kära fina människor. Så kommer jag tillbaka hit till Ranis, kliver in i mitt rum som luktar lite som jag men mycket som det här rummet bara. Tycker om lukten. Jag känner mig hemma och trygg (fast nu är jag lite rädd för Marina berättade att när hon sov här ensam i huset på lovet så hörde hon en massa ljud, som att någon gick omkring och lalala nivet typ spökljud, så det spökar nog här. Fast jag har bestämt att det är snälla spöken. Som inte vill skrämmas. Som inte kommer sitta på min sängkant mitt i natten och titta på mig när jag sover. Eller äh, det kan de väl få göra, bara de inte sitter där om jag vaknar och öppnar ögonen och ser en gestalt i mörkret, för då kommer jag att bli rädd. ) och det är varmt och mysigt och jag har en stor säng som är skön och Amelie tittar på mig och det finns människor i rummen intill. Men när var jag här sist? Var det bara en vecka sen? Var det en HEL vecka sen? var det BARA en vecka sen? var det en HEL vecka sen? lala. fram och tillbaka. Kvar är jag i Stockholm fast åkte jag till Stockholm? Och förhållande är bra med sätt inte dit ett distans före för det är inte kul, för det blir så mycket hejdå och jaha nu ses vi visst inte på en månad eller kanske ännu längre och jaha jättekul då näe näe. Men så är jag glad för att jag är här, att det är hit jag kommer tillbaka till. Att det inte är Umeå. Inte för att jag hatar Umeå. Inte för att jag Inte Saknar och längtar efter massor av människor i Umeå, men jag vill inte vara där just nu. Jag vill vara här. Jag vill faktiskt vara här. Jag trivs ju här. Jag mår ju bra. Det är ju inte bara min hjärna och mitt hjärta som säger det, till och med min kropp gör ju det. Den mår ju bättre.

men förvirrat och vadheterdet, tvestjärtad var det visst nån som kallade sig själv, fast jag menar inte tvestjärtad för finns ett sådant ord? jag menar ett annat ord, fast jag kan använda mig av tvestjärtad. jag känner mig det. tvesjärtad. jag känner mig tvestjärtad.

Så kommer lite glädje:
 I postlådan möttes jag av ett vykort och ett brev adresserat till mig. Från Isak. Lille Isak. Han har målat Picachu och skrivit: det här är picachu, hej amanda, kramar isak 
jättefint och jag blev så glad.

Mera:
Jag hade så väldigt kul i ateljén. Jag kan lyssna på musik nu i min mp3(har inte haft några hörlurar förut) och det gick bra att måla. Det kändes bra och jag fastnade inte och tiden gick snabbt och vår lärare är en bra lärare. Hon ser typ alltid något bra och kommer med råd och tips.


Äj näj nu ska jag inte babbelibabbla mer.
Jag har sovit dåligt de två senaste nätterna. Det är inte kul att sova ensam. Jag hoppas jag sover bättre inatt.