krispikrus

Den här helgen gick ju snabbt. Den här helgen flög ju förbi. Det har varit en bra helg. Det har inte hänt så jättemycket. Men den har varit bra. Jag har kommit nånstans. Inom mig. Runt om mig.
För att börja med den senaste dagen. Börja med dagen som just nu lider mott sitt slut. En underbar dag! En dag med sol. Det har varit sol och blå himmel och kvittrande fåglar och dropp från taken idag!!!!! Jag har solat. Å solen. Å ljuset. Å det har ju verkligen varit VÅR idag. Vår.
Jag vaknade i morse redan vid nio, konstigt tänkte jag, kände mig helt pigg. Gick upp. Tänkte jamen varför inte HURTA? Varför inte vara lite hurtig? Okej. Så jag var hurtig. Tog på mig springkläderna och sprang en liten runda. Där på morgonkvisten. Ingen sol då, trodde dagen skulle bli som de senaste dagarna med bara grått på himlen. En rätt skön springrunda var det iallafall. Kom hem, duschade, käkade frulle. Fick sms. Mikael till ateljén. Okej. Jaså han ska dit. Trodde han gick dit då. Tänkte jag skulle gå dit. Hade lite saker att tala med honom om. Hehe. Ja spännande saker. Kärleksspännande saker. Den ena säger den varit i ett hus i 14 timmar (hela natten alltså) medan den andre säger att den bara varit där i 1 timme. Hm, tänker man då. Hm, tänker jag då. Kikar mellan gardinerna. Ser skor som tillhör ett annat hus i hallen. Hm, tänker jag. Hm. Så jag ville gå till ateljén och ha lite ensamsnack med den som säger han hängde i gästis i 14 timmar.
Jag började vandra. Ringde till Frida under tiden. Solen kom fram. Tror det kom fram för att jag ringde Frida. Det var något med att hennes röst och liksom AURA kom hit till Ranis. Hit till mig. Då tittade den lilla solen fram. Det var en trevlig promenad. Så kom jag fram till ateljén. Vad märkte jag väl där? Jo, inte var det någon Mikael där inte. Inte någon annan heller som kunde öppna till mig. Attans. Men det var lungt. Jag satte mig på en sån där låda med sand i som står på framsidan av ateljén, perfekt placerad mitt i solen. Satte mig där, tog av mig jackan, kisade mot solen, pratade med Frida. Efter ett tag kom så Mikael gående. Sen kom även Matilda. Tillslut även Marina. Vi satt ute hela tiden vi var där. Ute, mitt i solen. Målade lite. Pratade lite. Drack te. Drack kaffe. Stickade(bara jag). Tog massa kort (med min systemis för vi fick några rullar från Fotolektionen som vi ska använda och sen framkalla..) och bara njööt. Solen värmer ju verkligen. Marina satt ju till och med i bara linne, och hon är inte den som är varmblodig direkt. Ungefär lika frusen som jag. Kanske till och med ett snäpp värre. Men ändå, i LINNE. å solen.  Jag kände för att hoppa hage.

Hem. Mat. Kokosmjölk. Tröttheten. Den underbara sköna tröttheten som känns när solen har lyst på en hela dagen och man andats utomhusluft i flera timmar. Underbara tröttheten. Den där. Skönt. Mat. Prat. Film i Tegnér. Ringaren i Notre Dame. Nu är jag här.