krispikrus

Nu är jag tillbaka i Ranis. Det känns helt konstigt. Jättekonstigt. Som att komma till en annan värld. Stockholm är som en värld, Ransäter en helt annan. Det känns både som att det var evigheter sen jag var här, men samtidigt så åkte jag ju nyss. Samtidigt så var det ju alldeles nyss kvällen innan jag tog bussen till Stockholm och Frida och Sanna och allt möjligt därborta.

Det är iallafall härligt att mötas av kramar och glada leenden.

Kanske skriver jag mer sen.