krispikrus

Jag får så mycket kärlek överallt ifrån. Ibland nästan sprängs jag. På ett bra sätt. Men ändå på ett sätt så att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv och förtjänar jag verkligen allt? Det känns som att hjärtat är alldeles sprängfyllt av en röd kräm som är alldeles varm och mjuk. Som sprider sig från hjärtat ut i alla alla alla kroppsdelar och ibland börjar jag nästan gråta, iallafall så kommer det en tår eller två eller så stannar de i ögonen, ramlar som inte ut, men de är där. Glada tårar. Kärlekstårar. Till människor. Till fina människor. För det finns så himla många, och vissa som jag inte ens känner så bra men de kan vara så underbara ändå så jag förstår inte vart det kommer ifrån. Att de vill vara så snälla mot mig.
Människan är häfti och cool. 
Nu ska jag snart gå till sängs och låta mig vaggas in i sömnens fantastiska rike. Jag hoppas att jag drömmer en rolig dröm. Kanske om att jag förvandlas till Tärningskvinnan eller att jag är på Urkult och dansar mig helt yr och svettig.