krispikrus

Det känns jättekonstigt inom mig. Alla åker härifrån. Det är bara några få kvar. Många åkte redan igår. Vid frukosten i morse var det inte många som var där. Vid lunchen ännu färre, och någon middag serveras det inte eftersom typ alla åkt. Människor med väskor påväg mot bussen. Jag åker först i morgon. Marina också. Mikael åker inte alls. Så vi tre ska mysa ikväll. Göra snickerskaka, äta snickerskaka. Nu vill jag mest åka på en gång. När jag vet att jag ska åka. När typ alla har åkt. Samtidigt så känns det så konstigt att åka härifrån. Att se andra människor, att se MÅNGA människor på en gång och många bilar. Haha. nä. men. Jag har ju på nåt sätt varit innesluten i detta liv nu dessa veckor, hur många veckor det nu blir. Tiden är så konstig. Snabbt går den, samtidigt som den känns så lång. Samtidigt som det känns som att det var tusen år sedan jag var hemma. Jag saknar hemma lite. Jag saknar min familj. Jag skulle vilja ha några kramar av min familj. Men så känns det rätt bra att inte åka hem till Umeå nu på lovet också. Det är som både och det där. Det är som både och det mesta. Det mesta är som både och.



För en vecka sedan, förra fredagen följde jag med på en spontantripp in till Karlstad. Jag, Marina, Mikael och Linda fick åka med Rickard in (som bor i Karlstad). Vi vandrade omkring i solen, hittade roliga kläder på Myrorna och Kupan och satt ett tag och studerade en människa som provade skor. Det går faktiskt att ta reda på ganska mycket om en person bara genom att kolla på denne, titta på kläderna personen valt att bära, hur personen går till väga när denne ska köpa skor (som var fallet i denna situation).  Ja det var spännande. 


    


Vi hittade den här fantastiska knallgula lilla skapelsen och trodde den kostade kanske 50-60 spänn, men tji fick vi, den kostade 900 kr!!!!!                 

Jag har föressten varit uppe i Ransäters utkikstorn! 
DÄR DÄR DÄR DÄR DÄR, det är DÄR som vårskriket ska skrikas ifrån! 
aaaaaaaaaaaaaaa, ska jag skrika. oooooooooooooo ska jag skrika. jiiiiiiiiiipiiiiiiietjiiiiiikaaaaaahoooooooo ska jag skrika. Vråla, skrika, tjuta, gala.

Vi skriver på vers denna vecka. Det är svårt. Jag skrev en egodikt igår. Typ en sonett. Den handlar om mig och hur bra jag är. Även om jag inte alltid tycker att jag är så bra. Men jag skrev iallafall en egodikt, som rimmar. Det var kul.

Oj snart är det lov. Snart är det sportlov. Jag åker till Stockholm på lördag, för att träffa Frida och Sanna. Jag längtar så efter de båda, så det ska verkligen bli jättebra och roligt och jag ser framemot det.

I förrgår hände något spännande. Jag såg film hos Matilda. Popcorn och frukt (rätt bra kombo ändå. En äppelbit i ena handen och popcorn i den andra. ta en liten tugga äpple, sen några popcorn. Faktiskt gott. Och äpplen och all sorts frukt BLIR faktiskt godare när man skär de i bitar, som på dagis.). Farväl Falkenberg, som jag inte tidigare sett. Jag gillade den, mycket. Det var inte detta som var spännande. Film , popcorn och frukt. Nej men sen, efter filmen vet jag inte vad men Matilda fick sig ett ryck och började klä ut mig, och sig själv. Jag var på. Å jag älskar att klä ut mig. Jag saknar alla våra utklädningskläder som vi har (eller hade?) i en stor svart sopsäck. Alla de gånger som jag, kompisar och syskon tagit fram den där säcken och hällt ut alla kläder på golvet för att klä sig i olika fantastiska kreationer.
Minns speciellt en gång. Det var jag och Sanna på Prinsgatan. Haha, jag har en massa bilder från den gången. Vi sminkade oss också. Väldigt snygga tjejer. Sen gick vi ut i våra klädnader och vårt smink och trodde att alla skulle glo på oss, tycka att vi var konstiga, kanske häftiga, men vi fick typ inte en blick. Inte ens i affären, där jag natra att vi handlade någonting, fick vi någon konstig blick eller kommentar. Hahah, men åh det var en kul utklädningsgång.

Jag och Matilda blev iallafall påskkärringar, tänkte dra oss ut på en jakt och ragga godis. Hämtade en pistol(nej men inte en riktig heller!!) och en kvast och begav oss iväg. Några lyckades vi skrämma, på riktigt. Det var inte meningen. Vi ville ju inte att de skulle få dödsångest (som Mikael faktiskt sa att han fick. Han hade först bara sett en pistol sticka fram bakom ett hörn och någon slags gestalt, varvid han tänkt att okej detta är slutet, nu kommer jag att dö). Det var lite misslyckat. Men i ett annat hem fick vi iallafall varsitt digestivekex oliv, och det är ju inte fy skam, och inte varje dag man får ett sånt, så då kändes det mesta bra igen.

Den lilla, eller ändå ganska stora, ganska långa, halvlånga rubriken syftar på en liten ramsa som fastnat på min näthinna. Det är en liten trumramsa, som vi skulle trumma efter när vi hade musik i onsdags. Förutom att det är ruggo jobbigt att ha den lilla kokakaffe-ramsan på hjärnan så var musiken verkligen jättekul!  Vi har ju hitills inte haft så mycket musik, läraren har varit borta, och så visade det sig då tillslut att hon inte har tid för oss. Så i onsdags fick vi en ny, och hon är jättehärlig, glad och engagerad!  Vi fick trumma och sjunga afrikansk sång och sjunga annat och lyssna på musik. Ja det var då väldigt kul, glad blev jag.
IDAG har också varit en bra dag! Måndag foto för de som vill. Vi är sex stycken som vill, vilket jag kanske nämnt förr. Idag åkte vi till vår fotolärares arbetsplats och fotolabb. Tjiiiiiiiiiho! Vi tog burkbilder och framkallade de sedan. Jättehäftigt ju. Att man bara kan använda sig av en liten burk (vi hade en gammal kaffeburk) för att kunna fånga en bild.

Jag har även idag önskat och önskat att en spark helt plötsligt ska dimpa ner från den molnfria och soliga himlen, för jisses, det är verkligen perfekt sparkväder! Jag vandrade efter en väg och där fanns inget grus, inga bilar bara en lång lång halkig väg lagd mitt i februarisolen. Jag sprang lite och kanade med skorna nedför en backe, det gick snabbt och var kul, men om jag ändå haft en spark!

Mikael hade idag också bestämt sig för att bjuda igen för alla popcorn han(ja inte bara han) blivit bjuden på av mig och de hembakta kakorna Marina bjudit på, så han drog in till Munkfors och inhandlade ostbrickegrejer som vi förtärde framför Den lilla sjöjungfrun. Inte för att jag kunde äta så mycket ost, men kexen å vindruvorna och lite feta. Men ljuvligt. Ljuvligt. Ljuvliga tid.


                                     Här är iallafall en liten bild på solen å solen å solen som lyser över klarälven